Nu sticker jag!
http://rutigkudde.devote.se/
Det är där jag kommer hålla till framöver. Lite miljöbyte är skönt ibland!
ajajajjajajaj
Jag är så arg, trött, stressad och allt att jag inte vet vart jag ska ta vägen.. Och allt har samlats till en hård klump i magen som jag inte vet hur jag ska få bort.
Jag hatar alla läxor som är så många och svåra att de känns helt oöverkomliga. Det suger att jag vaknar 1000 ggr om nätterna och är trött som ett as sen när jag ska gå upp. Jag är arg för att det finns folk som är så jävla korkade att dom får mig att vilja slå sönder allt i min väg och skrika högt. Och så är jag irriterad för att det jag vill ha tydligen är helt omöjligt att få hur mycket jag än försöker. Aaargh.
Nu känns det lite bättre när jag fått skriva av mig. Men inte helt bra. blää
Breakdown
Jag har alltid varit en sån som säger att folk är fjantiga när dom säger att de har ''för mycket att göra'' att de inte hinner med saker. Jag har ofta tusen bollar i luften för jag tycker att man hinner med det, och tar på mig ännu mer. Jag är en fruktansvärd optimist när det gäller att hinna med saker. Men nu måste jag erkänna.
Jag har tagit på mig för mycket.
Jag tyckte inte att alla kurserna jag valde till i år var så farligt mycket, fastän alla lärarna sa att jag borde fundera på om jag orkar. Klart jag skulle orka liksom.
Att skriva en novell, uppsats om abort, prov hit och dit, gitarrläxa, sångläxa, naturkunskap är väl ändå helt ok. Men att samtidigt ta körkort, försöka ta tag i projektarbetet och kämpa my ass off med matte c som får mig att gråta av frustration och oförståelse får fan hela jävla bägaren att rinna över.
Jag fattar inte vad jag tänkte med. Jag pallar inte allt det här samtidigt.
Jaja, snart har jag körkortet avklarat iaf, och det är nog det som tar upp min mesta uppmärksamhet och ork just nu. Så förhoppningsvis har jag kommit tillbaka på rätt spår igen om några veckor när jag har det där jävla rosa plastkortet i min hand. Annars, följ med på semester någon?
Det går bra nu
Kompis det går bra nu!
Nu är det höstlov = Min intensivkurs började idaaag!
Det känns så jävla grymt. Inom en snar framtid har jag faktist körkort! Helt sjukt.
Allt går bra nu. Körkort, 18år, jag är glad hela tiden, mina vänner är bäst och jaaaaa ni fattar! Jag har massor att göra i skolan just nu, men jag är för glad för att göra något åt det!
Jag är så himla sällskapssjuk! Och det är jag aldrig. Första dagen på lovet, jag sitter här i karlstad och känner mig ensammast i hela världen. Jag har nästan börjat krypa uppför väggarna vid det här laget! Kan nån komma hit så jag får snosa med er lite? Gud vilket mysigt ord, snosa. Hahah men gud, hör ni hur jag låter? Gaaalet.
Vad händer med mig? Har jag tagit något olagligt lyckopiller kanske?
Naaae
Födelsedag!
Igår blev jag äntligen 18 år!
Jag hade en så otroligt rolig födelsedag med massor med grymma presenter, hembakad cheesecake och mina fina fina vänner! Tack för att ni gjorde min dag så lyckad ♥
Bengtsson provade min present jag fick av Evelina
Vi blandade hejvilt!
Persson is back from the USA, and is drop dead gorgeous! ♥
Älskade, älskade vänner
Jag glömde!
Jag har ju namnsdag idag också!
Eftersom jag har så fruktansvärt tråkigt så tog jag mig friheten att ta reda på betydelsen av alla mina namn, så here we go!
Eftersom jag har så fruktansvärt tråkigt så tog jag mig friheten att ta reda på betydelsen av alla mina namn, så here we go!
Antonia
Kvinnonamnet Antonia är den feminina formen av Antonius som är ett latinskt namn med betydelsen "oskattbar" eller "ovärderlig".
Antonia var ett modenamn i slutet på 1980-talet. 31 december 2005 fanns det totalt 2 418 personer i Sverige med namnet, varav 970 med det som tilltalsnamn. År 2003 fick 52 flickor namnet, varav 23 fick det som tilltalsnamn.
Antonia var ett modenamn i slutet på 1980-talet. 31 december 2005 fanns det totalt 2 418 personer i Sverige med namnet, varav 970 med det som tilltalsnamn. År 2003 fick 52 flickor namnet, varav 23 fick det som tilltalsnamn.
My
Sannolikt ett smeknamn för det ursprungligen arameiska namnet Maria som möjligen betyder morsk, trotsig. My är också namnet på en bokstav i det grekiska alfabetet.
Valentina
Betyder "stark och frisk". Kvinnlig form av Valentin som är från det latinska valens "stark, energisk, sund". Kosmonauten Valentina Tereshkova var den första kvinnan i rymden.
Alltså, jag har ju ganska coola namn måste jag säga ;) Och tänk va allt stämmer bra vaa!
17 år i staden
Detta var inte igår.
Jag tror jag var runt 8 år, och jag har precis fått min första sköthäst på ridskolan. Safir! En riktig läromästare som lärde mig otroligt mycket.
Så, detta var kanske 10 år sen. Hur fort har tiden gått liksom? Jag minns det som igår när den där bilden togs. På tisdag fyller jag 18 år. Alltså har jag kvar lite mer än 27 timmar kvar av mitt liv som omyndig. Jag är så himla ung egentligen. Vafan är 17 år för ålder egentligen? Det känns så himla konstigt. Overkligt. På tisdag är den dagen jag har väntat på så länge jag kan minnas. Min älskade Persson kom hem igår från att ha varit i USA i 3 månader. Det är så sjukt härligt att ha henne hemma igen! Och att dessutom ha med henne här på min födelsedag. Loove it.
Mitt liv kan inte bli bättre just nu. Om 2 veckor börjar min intensivkurs, så om en snar framtid kommer jag också (förhoppningsvis) ha körkort.
I födelsedagspresent önskar jag att oktober och november går väldigt fort, och att jag kommer ha så jävla kul under tiden!
Underhållning när den är som bäst.
Jag kör en mobilfri helg nu. Inte frivilligt egentligen, men jag glömde laddaren i stan, och nu orkar jag inte fråga runt om någon har en sladd jag kan låna längre. Så om ni vill ha tag i mig, prova inte min mobil. Just so you know.
Jag har ju datorn trots allt. Så just nu sitter jag här, försöker få mig själv att börja på de 2 redovisningarna jag ska göra på måndag. Men vafan.
Att lyssna på ''De mördades republik'' med Sven Wollter är ju så mycket bättre.
Och fira morfar på 81årsdagen är också bättre. Så nu ska jag göra det!
Sams speech.
Detta är det vackraste talet någonsi
n. Jaja, jag vet att det är en film, men det skiter jag i.
Och ser ni att jag har laddat ner typsnittet som är exakt som Bilbo skriver? Så himla snyggt.
Du you remember?
Jag har kommit in i någon sorts åldersnoja. Med 13 dagar kvar tills min 18årsdag, tills mitt liv börjar, känns det som världens jobbigaste grej att vara 17 år. Varför känner man så? Jag har ju varit yngre än 18 i snart 18 år nu, så det känns ju som att jag borde vant mig eller hur?
Förut stod jag i köket och väntade på någonting i micron skulle bli klart. Jag var uttråkad och satt och slötittade ner på gatan mittemot, där Leprechaun ligger. Helt plötsligt ser jag några av mina vänner gå där nere och traska sådär coolt in på puben. Skickar sms och berättar att jag sett dem och försöker samtidigt förklara att jag inte alltid sitter i mitt fönster och spionera på folket som går in där. (Jag lyckades nämligen se dem gå in där en annan gång också, och även se när dom gick hem. Creepy.)
Vet ni hur hopplöst det känns när ens vänner får gå någonstans dit du inte får följa med? Om inte så ska jag tala om det för er nu. Det känns skit. Bajs.
Men det är faktist inte så långt kvar nu. Jag får bita ihop och försöka hålla mig så aktiv som möjligt så att tiden bara rinner iväg. Och sen jävlar, då blir ni aldrig av med mig därute!
Peace
Love in cold blood
Jag känner mig ledsen idag.
Inatt ringde en gammal vän/ridlärare till mig. Hon berättade att hennes häst Lella, som varit min älsklingshäst ända sen jag började rida, som jag inte sett på 2 år nu hade varit halt en lång tid. Och nu var det så illa att det bästa för henne var att få gå vidare.
Jag är en hästmänniska. Jag känner mer för hästar än jag någonsin kommer göra för de flesta människor. Det gör så mycket ondare. Och det gjorde så ont när jag fick reda på att hon skulle avlivas.
Nu är hon borta föralltid. Lilla lilla gumman, jag kommer sakna dig så.
--
Och Farmor. Jag saknar henne så mycket just nu. Jag drömde häromnatten att jag och Felicia gick hem till dem och knackade på dörren. Farfar öppnade och bakom honom stod farmor. Jag minns att jag tyckte att hon såg så blek ut. Sjuk. Och när jag sa det till henne så skrattade hon bort det och visade oss en tårta som hon bakat åt oss istället. Det var blod på den, vilket jag tyckte var väldigt konstigt.
När jag sen vaknade på morgonen låg jag länge och funderade på varför hon varit så blek i drömmen. Jag var precis påväg att ringa och fråga henne hur det var när jag insåg mitt misstag.
Jag kommer aldrig kunna ringa farmor igen.
--
Jag saknar saker idag.
Jag saknar mina hästar som var en så stor del av mitt liv förr, de är inte ens är en liten del längre. Jag vet inte ens hur det hände. Jag drömmer om hästar ibland, senast häromdagen. Och jag saknar att kunna rida så ofta jag vill. Jag saknar lukten av dem. Jag saknar allt med dem.
Falling slowly
Okej, jag tar tillbaka en sak. Det finns hat kvar i mig.
Det finns en människa som väcker så otroligt mycket avsky i mig, bara genom att finnas till. Jag blir så arg.
Ibland överväger jag att ta med en tegelsten till skolan och krossa hennes fula jävla ansikte med den.
you're going to catch a cold
Jag har börjat undra ifall man mår bättre när man inte går och hatar folk hela tiden. Något som pappa alltid sagt till mig, men som jag vägrat lyssna på.
Jag känner mig konstig. Som om att jag börjat acceptera folk i min omgivning som jag inte accepterat förut. Eller bara acceptera och ta lättare på saker i största allmänhet. Jag har inte så mycket hat i mig längre.
Irritation är en väldigt stor del av mig. Och en stor del finns också kvar. Dramatisk är jag också. Men tänk om jag börjar förändras?
Jag ser saker mer realistiskt numera.
En kompis berättade något om en människa jag fått in i mitt liv ganska nyligen. Eller inte in i mitt liv, det lät fel. Men som ändå finns där, och som jag gillat att ha där. Iallafall, den saken hon berättade om denne skulle i vanliga fall gjort mig arg, avundsjuk, ledsen, eller besviken fastän jag egentligen inte har någon riktig anledning. Det är i sådana lägen det dramatiska i mig kommer in.
Men jag kände inget sådant alls.
Jag kände bara lättnad, på något konstigt vis.
Jag kände att ''Okej, är det så det ligger till så är det verkligen inte nått jag vill sträva efter.''
Jag såg på saken på ett annorlunda sätt. Utan att bli arg eller besviken. Jag kände mig bara lugn.
Jag har länge varit sån att när det kommer upp en motgång i kärlek, så sticker jag snabbt åt andra hållet. Jag har inte alltid varit sån. Jag blev sån. Och det är något jag kämpar med hela tiden. Jag vill inte vara rädd, och jag vill inte känna den där svartsjukan som långsamt äter upp en inombords. Jag är ganska känslig numera. Det är därför jag tar smågrejer för på allt för stort allvar. Men jag vill aldrig bli så sårbar igen. Aldrig bli så beroende av en människa som jag var då.
Där har vi kanske en teori om varför jag inte kan umgås med någon under en lång tid mina vänner? Att analysera sig själv kan vara bra ibland.
Ja, jag har blivit annorlunda. Jag tror det krävs av mig också. Och det känns bra.
Man mår mycket bättre när man låter dåliga saker bara rinna av sig, och från och med nu ska jag göra allt i min makt för att jag ska göra det.
Ta ingen skit! som vår kära grynet sa.
Sleep tight
Nu ligger jag i min säng och ska antagligen försöka sova snart. Denna kväll har jag tillbringat nere i en stuga på campingen (och vid älven) med Tompa och hans farsa Staffan. Vi fiskade, drack öl och käkade kassler typ. Men roligt var det!
Egentligen var detta ett onödigt inlägg också, men jag ville bara berätta att jag har gjort nått roligt på mitt sommarlov jag också.
Peace and love. hehe
Jag ser lite mer sliten ut nu än vad jag gör på den där bilden där jag låtsas vara snygg och cooool på samma gång. Men bara lite mindre
onödigt
Vart tog sommarlovet vägen?
Jag har inte haft nått iaf. Tror jag. Jag har jobbat bort det.
Det tär på krafterna att man inte kan sova på nätterna p.g.a värme/kyla och tillslut blir man knäpp.
Igår grät jag. Varför? För att jag var och köpte skärmskydd till iphonen på radioelekriska, och när jag satte på det blev det luftbubblor på skärmen. Först blev jag så arg att jag stod och förbannade alla levande människor och fick ta djupa andetag för att inte springa upp dit tillbaka och ha sönder hela butiken för dom.
Men sen brast det, och jag började gråta. Jag sprang aldrig tillbaka om ni undrar, även om jag hade velat det. Jävla radioelektriska
Jag har inte haft nått iaf. Tror jag. Jag har jobbat bort det.
Det tär på krafterna att man inte kan sova på nätterna p.g.a värme/kyla och tillslut blir man knäpp.
Igår grät jag. Varför? För att jag var och köpte skärmskydd till iphonen på radioelekriska, och när jag satte på det blev det luftbubblor på skärmen. Först blev jag så arg att jag stod och förbannade alla levande människor och fick ta djupa andetag för att inte springa upp dit tillbaka och ha sönder hela butiken för dom.
Men sen brast det, och jag började gråta. Jag sprang aldrig tillbaka om ni undrar, även om jag hade velat det. Jävla radioelektriska
